Större skillnad än en tror

Dagsetapperna vi gick innehöll olika underlag. Ibland gick leden genom de stora skogarna, ibland på grusvägar och ibland längs landsvägar av asfalt. Så där i vardagen reflekterar jag inte direkt över vilket underlag jag går på om jag är ute på en promenad, powerwalk eller dagsvandring. På pilgrimsvandring blir jag dock väldigt uppmärksam på vilket underlag jag går på. Det är så stor skillnad att gå i skogen och på asfalt. Värst är de landsvägar av asfalt som inte har ens en liten ”grusstig” bredvid asfalten som det går att gå på.

Till nästa års pilgrimsvandring kommer jag köpa vandringsstavar. Jag funderade på det till förra årets pilgrimsvandring på El Camino de Santiago men läste att det var något av ett lotteri om du fick ta med dig stavarna som handbagage för flygbolagen så jag struntade i det. Fler köpte förvisso stavar på plats i Spanien men jag hade inte provat gå med stavar innan och tyckte inte jag hade behov av det.

Vid det här laget har jag dock träffat tillräckligt många och läst kommentarer från tillräckligt många som säger att det är till stor hjälp då det både avlastar och är bra för hållningen. Det ska bli intressant att se om jag får samma upplevelse som många andra!

P1060711.JPG

P1060689

Det här med pilgrimspass

 

Jag har ju skrivit om pilgrimspass och stämplar. Förr i tiden signerade präster pilgrimspasset och intygade därmed att det verkligen var en pilgrim som innehade pilgrimspasset. Passet gav sedan det vi idag kallar för fri rörlighet i Europa och pilgrimspasset gjorde det också lättare att få husrum. De pilgrimer som vandrade för att de betett sig illa kunde med hjälp av pilgrimspasset visa att de hade gjort bot genom pilgrimsvandringen.

P1060790

Nuförtiden blir pilgrimspasset mer en dokumentation över vandringen men även idag ger det möjlighet till både billigare mat och logi på vissa pilgrimsleder. Stämplarna finns på olika ställen längs vägen; övernattningsställen, restauranger och särskilda postlådor.

Varje stämpel säger något om stället du fick stämpeln på och om du vill ha ett diplom när du kommer fram till slutet av pilgrimsleden så behöver du ett visst antal stämplar per dag för att påvisa att du gått en viss sträcka av leden.

 

En välsignad avslutning

Och helt plötsligt var den här, den sista dagen på denna pilgrimsvandringen. Det är sent nu och jag ska upp tidigt imorgon för att åka hem så lite fler foton och tankar kommer.

Vi började tidigt imorse då vi visste att en guidad pilgrimsvandring skulle börja 9:00 i Ljungaverk och de pilgrimerna ville vi inte stöta på 🙈

Vårt mål var förstås S:t Olavs källa i Borgsjö och även kyrkan i Borgsjö. Dagens etapp var inte så lång och vi kom fram till Borgsjö redan vid 12:00. Vi hade förhoppningar om att kunna förvara ryggsäckarna på turistbyrån eller restaurangen eftersom det var där vi skulle äta mat senare. Då behövde vi bara ta med mobil, kort och kamera upp till källan och tillbaka. Tyvärr gick det inte så det var bara att spänna fast ryggsäcken igen. Tur och retur var det ca 5 kilometer.

Den sista 1 1/2 kilometern var en backe och det slet på kroppen men så vek leden av till vänster och efter en kort nedförsbacke var vi framme!

Det var en stilla och fin plats och det sägs att när kung Olav kom förbi här så saknade hans mannar och djur vatten. Han slog ned sin stav och fram sprang en källa. Jag drack förstås ur källan! Vi dröjde oss kvar en bra stund och njöt av att vi nådde vårt mål.

Sedan gick vi nedåt igen och vi hade tur att kyrkan var öppen, det var den första kyrkan på hela pilgrimsvandringen som var det. När vi kom in förberedde de andakt för den guidade pilgrimsvandringen och vi fick därför njuta av genrep med en kantor och solist! Kantorn övade också på psalm 297, Härlig är jorden, och jag sjöng med i psalmen och kände tacksamhet över att få en så fin och stark upplevelse som avslutning på denna pilgrimsvandring.

Inne i kyrkan fanns en träskulptur föreställande S:t Olav, som skyddat oss på vår vandring. Tack!

Den längsta vandringen

Vi lämnade Stöde camping och efter bara en kort stund vände sig Företagerskan om och bakom oss var vyn över Stöde kyrka fantastiskt fin. Vi fortsatte vandra en stund längs asfalten men vek sedan av mot vad som förr var ett sommarhem för barn som var sjuka i tuberkulos. Sedan gick vi en bra stund i vacker fin tallskog, träffade på en farbror som stod vid sin gård och bytte några ord med honom. När vi kom fram till Viskan gick vi förbi Långhuset som var med i en film med Rolf Lassgård.

Vi blev grymt glada när Bodaborg (det första i Sverige) uppenbarade sig mitt på en åker. Där blev det en fikapaus och även dagens första stämpel i pilgrimspasset. Vi åt lunch i Torpshammar och när vi sedan hade tagit vår första paus efter lunchen såg jag en man komma gående med stavar.

Den första natten delade vi stuga med en kvinna från Italien. Vi pratade knappt något med varandra eftersom hon sov när vi kom mitt i natten och hon gav sig av vid 06:30. Andra hade dock berättat för oss att hon väntade på sällskap av en man som hon skulle fortsätta vandra med men han var någon dag efter henne. Vi anade att det var den mannen som nu hade gått ikapp oss. Det stämde, han skulle också till Fränsta och det visade sig att vi skulle dela boende inatt. Han gick ungefär i vår takt och varken jag eller Företagerskan hade något behov av att få ytterligare sällskap så vi sackade efter lite och sedan när han tog en paus så gick vi på ytterligare några kilometer för att lägga avstånd mellan oss. Vi såg både honom och hans väninna i Fränsta medan vi intog salladen vid Ica.

Sedan gick vi de sista kilometrarna till vårt boende och passerade Sveriges längsta träbro. Där vilade vi en sista gång innan vi kom fram till det som varit ett kapell tidigare och där vi ska sova inatt.

Nu har vi båda duschat och lagt oss att vila i sängarna. Jag är grymt imponerad av Företagerskan som fortsatt trots att hon haft ont både här och där. Det har jag också haft men inte lika mycket och jag har ju övervunnit den där smärtan en gång redan när jag gick El Camino de Santiago så för mig är det en annan process. Trots ont i kroppen lite varstans så har vi skrattat flera gånger idag, en gång skrattade jag så att jag fick ont i magen, det var härligt! Vi har också haft ett fantastiskt väder med sol och några enstaka moln. Varmt men inte för varmt och tillgång till skugga under våra pauser.

Imorgon är sista dagen på vår pilgrimsvandring denna gång och då ska vi gå 17 kilometer. Idag har vi inte gått några 28 kilometer. Jag ska för skojs skull mäta sträckan när jag har tillgång till dator men min GPS visade att vi hade gått 34 kilometer ungefär. Så långt gick jag inte ens på Camino de Santiago, då gick jag 33,7 km som längst, så vi kan vara stolta över vår prestation idag och äta vår belöning med gott samvete!

Fränsta centrum

Äntligen kom vi fram till samhället vi ska sova i! Vi har båda ont i kroppen trots längre pauser idag och det har tagit längre tid än jag trodde. Jag trodde vi skulle komma fram vid 17:00 men vi kom fram hit strax innan 17:30 och har 3 km kvar. Vi har ätit sallad och ska inhandla belöning för dagens vandring som ska intas på vårt boende, Prästens gamla hus. Det ligger nästan på leden så sträckan imorgon blir kortare än beräknat ☺️

En mil ✔️

Nu har vi gått en mil, alltså en dryg tredjedel av dagens sträcka. Vi mår fortfarande bra. Hittills har vi gått mycket på både grus och i skogen, vilket fötterna är tacksamma för. Nu tror jag tyvärr det blir en del asfalt resterande del av etappen.

Just nu vilar vi på en brygga vid Ljungan. Vattnet kluckar, solen skiner och björkarna ger skydd.

Vilar ut

Idag gick vi 17 kilometer. Det var molnigt hela tiden och av och till duggregnade det. När vi hade tre kilometer kvar till vårt mål började det regna och både jag och Företagerskan tog på oss regnkläder på överkroppen. 1060672.jpg

Stöde kyrka ligger vackert vid vattnet och efter att ha passerat pastorsexpeditionen där vi stämplade våra pilgrimspass så gick vi och handlade och därefter vidare till campingen där vi bokat en stuga. Campingen har verkligen passerat sina glansdagar men den är fullt funktionell och ren – jag är nöjd.

Vi har ätit gott (jag åt wild chips, ostpaj och drack läsk) och sedan har vi myst i stugan med lite snacks och godis och wifi! Nu ska jag sova för imorgon behöver vi komma iväg betydligt tidigare än idag om vi ska komma fram.

Planen är att gå 28 kilometer där vi har bokat boende men det finns möjighet till boende tidigare om vi inte orkar så långt.

Förresten, idag fick jag bekräftat det jag misstänkte; att det blev så sent igår berodde delvis på besöket hos det trevliga paret som bjöd på fika men också på grund av att vi inte gick 22 kilometer som vi trodde vi skulle gå, vi gick hela fem kilometer längre och i tid är det ungefär 1 timme och 20 minuter. Det gör lite skillnad när starten blir så sen som den blev för oss igår ☺️

Vi tar det från början!

20170728_220347.jpg

Så här ser det ut vid S:t Olavsledens start. Och strax nedanför informationsskylten finns den gamla kyrkoruinen. På kung Olavs tid nådde havet ända hit och det var vid kyrkan som båtarna lade till och han klev i land med syfte att kristna Skandinavien. Vädret igår var perfekt. Molnigt men varmt.

20170728_220415.jpg

Efter en stund kom vi fram till ett par som engagerar sig i pilgrimsleden och som, om de är hemma, alltid bjuder pilgrimer som vill på fika. Vi kom fram strax innan 17:30 och tackade ja till fika. Vi fick en välbehövlig limpmacka och en kopp varm dryck. Det visade sig att mannen gillar statistik och har sedan några år fört statistik på antalet passerande pilgrimer; vilka länder de kommer från, var de har tänkt sig gå, hur de transporterar sig etc. Företagerskan gick all in då hon också gillar statistik och fick vår värd att ta fram statistik från föregående år. Innan vi gav oss av fotade han oss med svenska flaggan – han fotar alla passerande pilgrimer med hemlandets flagga. Han skickar alltid en kopia till diakonen i Selångers församling då hon tycker om att få ta del av det som händer på leden.

20170728_215705.jpg

Lunch

Aldrig har väl tunnbrödrullar med räkost, wild chips och vatten smakat bättre som lunch! Efter en mils vandring letade vi efter någonstans att äta lunch. Vi sitter i princip mitt i en trevägskorsning men det bästa med den är att några meter in på en skogsväg fanns en hög med singel och den högen är ett ljuvligt ryggstöd. Bästa grushög jag träffat på i hela mitt liv!